Den här hemsidan använder cookies för att garantera att du får den bästa tänkbara upplevelsen när du besöker webbplatsen. Se vår integritetspolicy för mer information om det här. För att godkänna användningen av icke-essentiella cookies, vänligen klicka "Jag håller med"
- Douglas Adams
Kära läsare!
En ny bok ligger snart redo att skickas till tryck, och det är ska bli ett privilegium att träffa dig igen. Denna gång vill jag ta dig med på ett annat äventyr, ett som jag hoppas kommer att underhålla dig och göra läsningen mödan värd. Men jag vill också förvarna dig om att det finns sekvenser i texten som du, om du är den kritiskt granskande sortens människa, kommer att betrakta som osannolika. Kom då ihåg att verkligheten ofta överträffar dikten.
Vem skulle till exempel tro att ett felparkerat fordon gjorde att Gavrilo Princip råkade stå precis där ärkehertig Franz Ferdinand passerade. Eller att Alexander Flemming upptäckte penicillinet eftersom han glömt att städa sitt labb? Eller att Berlinmuren skulle falla och DDR kollapsa på ett par veckor på grund av en illa förberedd presskonferens? Eller att en misslyckad affärsman och realitystjärna med åtta konkurser och som är fälld i domstol på 34 punkter för bland annat våldtäkt skulle bli president i USA? För andra gången. Nej, sådant händer bara på film.
När vi lämnade Charlie var han på väg ut i den göteborgska skymningen med sin nyfunna dubbelgångare. Tanken var då att låta honom försvinna ut ur historien och själv få bestämma hur livet skulle levas. Men under arbetet med att skriva fram hans historia har jag flera gånger undrat vad han gjorde under sin långa sömngång. Och är han så bitter som han lät den där kvällen på 7:ans Ölhall? Och i så fall, varför? Det var frågor som jag inte trodde skulle bli besvarade. Nu vet jag hur det gick för honom, och även om min nyfikenhet är stillad så är jag mest glad för att få träffa min vän igen.
Vänliga hälsningar
Lars Hallin
