Författaren har ordet

Detta är min vän Charlies historia, jag fungerar enbart som nedtecknare eftersom han vill förbli anonym. Det var det enda villkoret han ställde: ”Inget får gå i tryck eller berättas i någon podd på ett sätt som röjer min identitet.” Podd, eller podcast, var under den tid som denna historia nedtecknades ett populärt sätt att marknadsföra sitt varumärke, och var särskilt populär bland unga vita män och kvinnor som inte hade någon kompetens som efterfrågades på arbetsmarknaden

 Jag tror att han överskattade vikten av sin egen existens och dess påverkan på mänskligheten, men ett löfte är ett löfte. Han var högst ordinär men hade förmågan att hamna i väldigt märkliga situationer, likt huvudpersonen i Monty Pythons Life of Brian. Det hängde mycket ihop med att han och hans hjärna inte alltid var överens. De fungerade inte som en enhet, snarare som två högstadie-elever som parats ihop i ett grupparbete mot sin vilja. Han var extrovert och med en skev självbild som gjorde att han alltid tvekade på sin förmåga och hade en stark känsla av att inte passa in. Samtidigt hade han en närmast obefintlig förmåga att vara stilla på ett ställe, vilket drev honom framåt även när det tog emot.

Det antal lärare som genom skolåren drivits halvt till vansinne skulle säkert helst sett att han blivit medicinerad, men eftersom autismspektrumet inte var känt fick det bli obsklass. Hans föräldrar hade många diskussioner med lärare och rektorer, men eftersom han inte var någon bråkmakare i egentlig mening så passade han inte in i någon åtgärdsmall. Hans stackars föräldrar gjorde vad de kunde för att slipa bort de vassaste hörnen i hans beteende, väl medvetna om att samhällets strukturer krävde att man ibland måste anpassa sig till normen. Två aspekter var mest problematiska i den sociala konstruktionen som är skolan: En oförmåga att acceptera auktoriteter och en stark motvilja mot allt vad disciplin hette. Hans föräldrar ska ha allt beröm för att de såg hans förmågor istället för att se honom som ett problem, och avvisade bestämt alla pikar från släktingar som kom med välmenande men illa genomtänkta råd. Hans rektor skickade en gång med ett brev till föräldrarna där han beskrev ”problemet” med att Charlie skrivit ett öppet brev till skolans ledning, där han krävde svar på en upplevd negativ särbehandling. Hans far returnerade rektorns brev med kommentaren Läst. Ingen åtgärd.

Den egenskap som var både hans största tillgång och största hinder i arbetslivet var hans oförmåga att passa in och hans förmåga att knyta och behålla kontakter. Allteftersom världen blev mer och mer komplex och svårbegriplig ökade människans behov av att klassificera och dela upp den i hanterbara och begripliga fack, och om det finns en sak som karakteriserade Charlie mer än något annat var det hans oförmåga att passa in i snäva strukturer. Han kunde utan problem jobba 60 timmar i veckan utan att gnälla, men hade svårt att acceptera människor som krävde respekt utan att förtjäna det. Han var njutningsdriven utan att vara slarvig och han hade ett allvarligt problem med regler på arbetsplatsen som inte adderade värde utan existerade av tradition eller för att ge ledningen en illusion av kontroll. Han hade, för att förenkla det, en låg toleransnivå för det imbecilla. Det kombinerat med hans sociala kompetens och förmåga att börja prata med människor han inte kände skrämde många. Han hälsade på främlingar på spårvagnen och en gång ryckte till och med polisen ut eftersom han stod på Järntorget och hälsade oprovocerat ”God morgon” på resenärerna. En del hävdar att han var född några årtionden för tidigt, att han hade funkat utmärkt som tonåring vid tiden då detta skrivs eftersom han hade alla egenskaper som krävs för att lyckas på TikTok.

Eftersom igenkänning är viktig i det lärande du nu har framför dig är det på sin plats att berätta om den tekniska referensram inom vilken denna historia utspelar sig. Musiken köptes på LP-skivor (33 rpm) eller på kassettband, enstaka låtar på singlar (45 rpm). Skivorna kopierades med fördel över på tomma kassettband, vilket gjorde konsumenterna av musik mindre fattiga och producenterna (inte musikerna) hysteriska eftersom det gnagde deras profit. Det fanns en telefon i varje hushåll och den satt oftast monterad på väggen i köket eller stod i pappas arbetsrum. Varje del av landet hade ett riktnummer och detta nummer slogs före själva telefonnumret om man skulle ringa mellan två regioner. Rikssamtal var dyrare än samtal inom ett riktnummer, och telefonräkningen granskades därför noga av varje tonårings föräldrar. Med tiden kom det att finnas fler telefoner i huset men fortfarande endast en förbindelse. Kampen om telefonförbindelsen med världen utanför huset var den vanligaste konflikten mellan tonårssyskon, och mellan tonåringar och föräldrar.

Behövde du inhämta ny kunskap fick du gå till biblioteket och allt som behövde inhandlas köptes IRL i butik. Det fanns visserligen postorder, vilket betraktades med misstänksamhet av storstadsbor men var en livlina för människor i glesbygden. Resor bokades i en fysisk resebyrå och biljetterna var utskrivna på papper. Kortköp registrerades med en dragplatta med kopior på karbonpapper och var mycket lätta att tappa bort.

Hans värsta dumheter skedde innan allt kunde spelas in med en smartphone med en biljon pixlar i kameran. Hans historia går därför inte att backa upp med mycket bildbevis, utan är helt och hållet beroende av hans minne och min förmåga att fånga historierna i text. En annan följd av att vara född på 60-talet blev att han inte var så förtjust i pjosk, vilket gjorde att han hade kort reaktionstid mot gnäll och självömkan. Han hade ett gott hjärta men om du sökte någon att gråta ut hos gjorde du bättre att leta någon annanstans. Hade du ett problem hjälpte han gärna till att lösa det om han kunde. Ville du prata om det var det bättre att ringa någon annan.

Eftersom min roll i detta är att sätta min väns historia på pränt har jag avgränsat uppdraget till att läsa hans mycket utförliga dagböcker (en avgörande förutsättning för att kunna återberätta hans irrfärder), skapa och redigera text (byta ut de grövsta svordomarna, avstå från de värsta detaljerna, skona hans barn från de mest pinsamma händelserna) samt att infoga kortare förklaringar i formen av fotnoter (det rör sig främst om att förtydliga referenser, en del uttryck och fenomen som av PK-skäl inte längre används i dagligt språkbruk eller som av andra orsaker försvunnit in i historiens dimma). PK (Politiskt Korrekt) var en term som introducerades i början av 2000-talet för att illustrera en ny beskrivning som ersatte en föråldrad och nedvärderande dito. Till exempel ersattes begreppet ”nynazist” med ”Sverigedemokrat” för att inte kränka de svenska nynazisterna. 

Det är inte min avsikt eller skyldighet att gå på tå runt dina känslor, då dina triggers är ditt ansvar. Jag tar heller inte ansvar för hur du tolkar min väns berättelse eller hans iakttagelser. Om du är en av de många människor som vaknar varje morgon och letar efter något att bli upprörd över kan jag bara gratulera dig. Du kommer säkert att hitta något i min väns berättelse som rubbar dina cirklar. Och om du vet med dig att du inte gillar att få din världsbild ifrågasatt bör du lägga undan boken nu.

Jag har också med min väns godkännande utelämnat de incidenter där jag själv var med som ögonvittne. Dels för att det inte är min berättelse, men kanske främst för att undvika menande blickar från mina egna barn. Ni kan därför se mig som en analog bandspelare som återger min väns berättelse i första person singular och Baskerville storlek 12. Innan vi börjar berättelsen är det också viktigt att förtydliga att när det gäller de andra karaktärer som vi kommer att möta så är vissa namn utbytta för att skydda deras avkommor från skamkänslor för vad den äldre generationen gjorde sig skyldig till. Alla övriga likheter är däremot avsiktliga. Innan vi börjar måste vi också göra en kort omväg via den teoretiska fysiken vid 1900-talets mitt. Det kan tyckas märkligt men jag ber dig lita på mig, kära läsare, när jag säger att det är relevant för denna berättelse. 

I sin doktorsavhandling 1957 lanserade Hugh Everett teorin Many-Worlds interpretation som hävdar existensen av flera parallella och icke-interaktiva universum. Tiden beskrivs som grenar på ett träd där varje enskild punkt innehåller en potentiell split som leder till att tidslinjen delas i två möjliga utvecklingar. En person kan enligt denna teori existera längs två tidslinjer som två separata individer, utan vetskap eller kontakt med varandra. Denna teori bestreds givetvis av andra fysiker som hävdade att kvantmekanikens lagar enbart är valida på partikelnivå och inte på större objekt såsom människor. Efter en lång och troligen sherryfylld natt kom Everett till försvar för sin teori och sa att om en människa består av atomer och atomer lyder kvantmekanikens lagar, så gör även min kropp det. Han blev så småningom som så många före honom tvungen att lämna forskningen efter att ha förlorat det akademiska pr-kriget. 

Men nog småpratat, låt historien börja!